2011-12-12
Vem äger frågorna? Vems är orden?
Orden flödade, tankar yrde i luften och människor trängdes framför montrar. Svårast var det nog att komma förbi direkt-sändningen i P1 av ”Spanarna”. Det har varit bokmässa i Göteborg och även Fojo var där.
– Hälsa att vi saknar Fojo på bokmässan, sa Bill Schiller som höll till på internationella torget. Andra höll med.
Flera seminarier fokuserade på den aktuella samhällsutvecklingen. Journalister satt i panelen för att förklara, som t ex Cecilia Uddén om De folkliga revolterna i arabvärlden. Hon har varit på plats för att rapportera allteftersom händelserna avlöser varandra i Tunisien, Egypten, Syrien, Libyen osv. Nu förklarar hon hur även vänner i Egypten lurats att försöka leva upp till Mubaraks officiella och fördomsfulla bild av sitt hemland.
– Nej, det finns ingen väg tillbaka, säger hon.
Hennes ögon på plats är värdefulla. Om inte oberoende journalister finns där att berätta när det händer, vem ska man då kunna lita på? Vad händer med Cecilias och andra journalisters rapportering om ingen är beredd att betala för samhällsjournalistiken? ”Vi har aldrig skrivit så mycket om inrikespolitik som nu”, sa Thomas Mattsson, chefredaktör på Expressen på seminarium om Samhällsjournalistiken i framtiden som svar på att nöjesjournalistiken tycks ta allt större plats.
På ett annat seminarium påminde Torbjörn Krogh om Robert Picards Harvard rapport om att öka journalistikens värde; värdet är inte enbart ekonomiskt utan även moraliskt och filosofiskt.
– Vi har publiken men vet inte hur vi ska tjäna pengar, konstaterade Torbjörn. Journalisters arbete publiceras på olika ställen; tidningsartikel, reportage till webben och möjligen även bloggen, några twittrar också, de flesta som producerar journalistik finns nog på facebook idag. Det gör mediakonsumenterna också. ”Alla blir mediaaktörer”, påminde Hanna Stierna, tillträdande publisher på UNT (chefred, ansv utg och vd) och ordförande i Guldspade-juryn.
Vem äger då frågorna? Vems är orden? Research leder fram till frågeställningar som avgränsas i samråd med övriga redaktionen. Det händer att den som intervjuas får frågeställningarna på förhand. Vad händer då om den personen/organisationen lägger ut frågorna på sin egen hemsida utan att journalisten/redaktionen vet om det och alltså inte givit sitt medgivande? Äger inte journalisten rätten till sina egna ord?
Tv-programmet Debatt sändes från Göteborg, bokmässe-torsdagen med författare och litteraturkritiker. Håkan Nesser medverkade, liksom journalisten på den lokala tidningen som fått hans uppretade mail efter dålig recension. Håkan Nesser upptäckte i andra medier att hans mail hade publicerats, journalisten förklarade publiceringen med att hon ju har en blogg….. Är det en giltig förklaring? Vad händer med journalistiken om vi inte tycker att vi ska hålla oss till samma journalistiska grunder oavsett var och hur materialet publiceras? Det är ju ingen personlig blogg en journalist skriver på en tidning. Dessutom riskerar skyddet av källor att urholkas om man inte känner sig trygg med att kunna skriva till journalister utan att det publiceras utan min kännedom. Det är en annan sak när journalister kontaktar personer och organisationer i arbetet; de förutsätts förstå att journalisten arbetar då och att resultatet av arbetet publiceras. Men omvänt måste vi värna om personer, och skydda informationsflödet till journalister.
Nina Hjelmgren
Utvecklingsledare Fojo